otherthanprozac

Jag och pappa har haft långa diskussioner på balkongen idag, bland cigaretter och likör. Han pratade om att jag alltid alltid måste ha i tanken att jag inte ska lita på någon och att jag aldrig ska behöva vara beroende av någon annan.
Att inte kunna lita på andra har jag redan i tankarna på grund av äldre erfarenheter, och att inte vara beroende av andra är inga problem för mig. Jag har alltid varit stark som person och inte vikt mig för minsta lilla.
Åtminstone fram tills jag blev kär. Jag är lika stark utåt mot resten av världen, men jag har böjt mig för personen som regerar i mitt hjärta. Inte så att jag blir illa behandlad, gud nej. Men det är en ovan känsla för mig att inte alltid vara stark och egen inför alla.. Därför känns det som om jag böjer mig för min älskade. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så svag för någon annan.. Men han har visat mig att det visst går att bli bokstavligt talat knäsvag för någon. Sedan snart 4 år tillbaka... och ett fast förhållande sedan nio månader tillbaka.

Lite ironiskt nog så började pappa prata om sin första kärlek när jag funderade över det där.
-.. Men tillslut så växer man ifrån varandra efter ett tag, trots att man trodde att det skulle hålla för alltid.
- Tror du inte på att man kan leva tillsammans föralltid med sin första kärlek?
- Nej, efter ett tag så lär man känna varandra och så blir man så olik den andra.
- Men jag och Ludde har känt varandra i fyra år och ändå hållt ihop. Tror inte du att vi borde ha växt ifrån varandra redan nu vid det här laget isåfall?
- Nej det tror jag inte. I eran ålder så är ni inte ens färdiga med era egna personligheter, så ni kan ju knappast veta hur den andra personen är då.

När han sa det så bytte jag ämne. Jag tror ändå på en kärlek som håller. Jag vet redan nu att Ludde och jag vill olika saker i livet, men jag tror på att kompromissa. Jag menar.. Jag vill följa med på hans äventyr genom livet, och jag hoppas att han vill följa med på mina.
Det är vad kärlek står för, enligt mig.
Jag vill inte vara den enda (förutom han, min bättre hälft) som tror på att växa upp och leva tillsammans. Föralltid.
Det finaste som finns, det är när en äldre människa talat om äkta och livslång kärlek. Det är vad jag vill ha. Jag vill inte gå igenom onödiga genvägar när jag har den självklara bredvid mig i min hand.
Min Ludwig.




My love for you is deeper than any root or stone.

carro