otherthanprozac

Igårkväll satt jag förresten och kollade på mina skrivböcker jag använder i skolan. De såg så jävla tråkiga ut så jag funderade ut olika sätt för att fixa dem lite...
Tillslut så rotade jag fram presentpapper som jag hade gömt under sängen, tejpade fast passande bitar på framsidan och klippte ut bokstäver ur den bruna biten som alltid är kvar i botten. Voíla!
De ser jäääävligt barnsliga ut, men jag tycker att de blev söta :)
Ludwig kunde inte sluta skratta. "Fyfan vad söt du är".


Det kommer kännas konstigt att åka tillbaka till skolan och inte se honom varje dag. Av den tid som har hunnit gå av helgen så har jag konstant gråtit.. Jag är så rädd och känslig för precis allt nu. Är det normalt att bryta ihop av precis ingen anledning? Jag är rädd för vad som kommer hända imorgon. Jag kallsvettas när jag ska sova för att jag är rädd vad jag kommer drömma om. Jag är rädd för att våran kärlek inte är stark nog för att vi ska klara av vardagen.. Eller är det bara jag? Är det mina krafter som jag är osäker på..?
Skolan klarar jag av. Mitt yttre-jag fungerar utmärkt. Men lilla jag på insidan.. jag försvinner mer och mer.


carro