Ripping out the wings of my butterfly..

Jag känner mig så tom att jag trodde jag hörde mitt hjärtas eko ett tag. Jag är säker på att jag skulle kunna falla ihop i miljoner små bitar när som helst.. Och hur mycket jag än skulle ropa på hjälp så finns det ingen som skulle höra mig.
Jag vill springa mil härifrån och bara skrika av mig allt till stämbanden blir så uttöjda att mitt vrål dränks av blod.
...jag önskar bara att jag visste vilket håll jag skulle springa emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0