Jag finner egentligen inga ord.

Jag har litat för mycket på vissa personer. De personer jag trott på mest och som jag älskat högst. Två personer, och ni vet vilka ni är.
Kanske är det meningen att man ska gå igenom vissa saker på egen hand, själv. Jag trodde bara att jag hade gått igenom mycket nog på egen hand redan.
Tydligen inte.
Jag är så trött på trubbel och bråk. Jag är trött på att vara ensam, att inte bli förstådd. Att aldrig ha blivit det. Allt kanske skulle bli bättre om jag svalde allt och levde för de andra, men vad vet jag? Jag har redan testat det och allt blev så mycket värre. För alla.
Jag kanske söker någonting som inte finns. Allt är inte meningen att hända, allt man söker finns inte. Jag kanske borde sluta plåga mig själv och börja drömma istället. Stänga ut omvärlden och leva i en egen verklighet. Jag klarar inte av mycket mer nu.
Jag kommer inte kunna vara mig själv, den jag vill vara. Jag vet att jag försvinner mer och mer, men borde det verkligen vara så..? Ska jag byta ut mig till något jag inte är för att passa in i någon annans perfekta värld?


Kommentarer
Postat av: Danne

Det ska du verkligen inte, var dig själv så löser sig resten. :) Finns om du vill snacka.

2010-09-24 @ 18:34:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0