otherthanprozac

Alla har väl varit med om att förlora en vänskap. Det kan bero på bråk, att man växer ifrån varandra eller att den ena flyttar. Jag har varit med om alla de tre alternativen, men det svåraste är faktiskt när vänskapen bryts på grund av att den ena  flyttar. Det har inte hänt mig så ofta, men när det väl gjort det så har jag alltid försökt att hålla kontakten mer eller mindre. Det är inte alltid som det har funkat, tyvärr. Att man flyttar ifrån varandra kan medföra att man växer ifrån varandra så mycket att man tillslut inte känner igen den andra personen. Varken till utseénde eller personlighet. Tyvärr så vet man tillsut inte längre när det är dags att avbryta kontakten heller. Gör man det när man inte gillar vad den nya personen har blivit, eller ska man hålla kvar kontakten för gamla tiders skull iallafall?
 Jag och Emma har varit med om de alla. Vi har bråkat, vi har vuxit ifrån varandra och nu bor vi flera mil ifrån. Jag träffade henne idag för första gången på flera månader, och fan vad jag är glad över att det faktiskt blev av. Jag har varit rätt deprimerad de senaste veckorna, men allt flög bort som luft idag när vi träffades. Jag har fått fina och roliga stunder som lättar allt för stunden av mina nya underbara vänner i skolan, men det här mötet gjorde hela dagen -minst. Det är så jävla synd att jag har haft henne där i närheten hela tiden utan att egentligen veta om det. Hela tiden när jag har haft jobbiga stunder. Men jag tror på att fortsätta det här, det gör jag verkligen. Man klarar allt så länge man bara verkligen vill.