otherthanprozac

Jag erkänner -jag har inte läst det minsta om tragedin i Norge. Jag slog upp Aftonbladet och såg ett flersidigt upplag som endast bestod av bilder på ansikten. Alla de ansikten som var där, och idag saknas eller är avlidna. Det fick mig att inse hur stort det här var, för att inte tala om hemskt, så jag stängde tidningen och har undvikit händelserna i media sedan dess.
Just nu går det en dokumentär om det, en väldigt bra gjord en, på Discovery Channel. Se den om ni har tillgång och tid. Jag ser på den och känner tårarna bakom ögonlocken bränna.

Jag kan inte säga något mer om det här. Det är för stort och hemskt för att jag ska kunna uttrycka mig väl. Men har ni inte heller läst er insatta i det här, så se på dokumentären.