otherthanprozac

Alltså vad fan... Om jag ändå inte har någonting för mig, varför kan jag inte lika gärna blogga då? Jag har bara tappat lusten till det totalt. Har fått för mig att jag inte vill att alla ska veta vad jag gör dag ut och dag in eftersom att jag inte har en aning om vad ni andra gör och vilka ni är ens. Ibland är ni dock läskigt många, ni besökare. Förstår inte vart alla kommer ifrån.
 Som sagt, jag har absolut ingenting för mig. Har haft feber sedan i förrgår och en superröd bränna som toppen på i:et. Hela kroppen är verkligen bränd. Absolut värst till ligger ansiktet, ben och armar.

 Så idag ska jag lägga mig i soffan (byter från sängen till soffan som lite variation typ..) och bara se på film. Tv kanske till och med, om jag ändå ska variera mig. Först ska jag laga ost- och skinkpaj bara... Mmm... Degen står och blir sval i kylskåpet just nu, och jag satte mig här under tiden.

Syftet var att jag skulle skriva av all smärta och kärlek här, och låta andra kanske känna igen sig och sådär.. Men när kärleken inte längre är härlig utan något svidande som gör ont, då aktar jag orden och tvekar på om jag verkligen ska dela med mig... Mitt absolut innersta har jag min dagbok till. Åh så osäker jag blir till allt.