otherthanprozac

Jag pratar med min kärlek just nu. Han är så fin.


Saknar dig, babe.

Rubriken har ingenting med inlgget att göra.. Har bara gått runt och tänkt på just den meningen hela dagen. Utan anledning. Tror jag..
Jo. Precis nu i skrivande stund så kom jag på att det visst har med något att göra. Något som verkligen inte kommer att ändras, trots ett flertal andra chanser..

 Iallafall. Fick kliva upp 5.30 imorse för att jag skulle hinna förbi pappas lägenhet innan skolan så att jag kunde dumpa av mig väskorna jag haft med till Trosa. Det gick finfint, men med tanke på att jag inte fick speciellt mycket sömn (Ludde, snälla stäng av tv'n när du somnar så att jag slipper vakna hundratals gånger tills jag tillslut blir alldeles för pigg för att kunna somna om :( ) så har jag haft helt och hållet slut på energi och krafter absolut hela dagen. Tur som fan att jag bara hade tre lektioner iallafall.


 Jag har mått så jävla pissdåligt.. Har aldrig varit så sugen på att försvinna ut detta liv som jag varit nu i helgen... Men fan vad lyckligt lottad jag är som har Ludde i mitt liv. Helvete, han kan verkligen hjälpa mig ur allt. Fan vad jag älskar honom.


Kom från skolan för ungefär två timmar sedan nu. Jag håller på att tappa upp ett bad.. Fan vad skönt och behövligt det kommer vara.


carro

Jag är aldrig Luddes favorit när jag tar kort på honom när han sover. Speciellt inte när jag gör fula miner när han inte vet det... Jag försöker övertala honom att jag älskar honom så att han ska kunna skratta åt det här istället. ;)

*HIhihiIHIH*

Hahaha fick dem här av mamma! Hur jävla söta som helst, mini-apor! :D
Fick en piercing till naveln också. Gillar inte den... Den "hänger" ovanför(!) naveln liksom. Lägger in en bild på den. Hon hade beställt några fler sa hon, så jag får kolla igenom om det blir något snyggt den gången.




Småsöt, men skum. Den hängerned så att man inte ens ser "hjärtat" eller vad fasen det nu ska föreställa.

Igårkväll satt jag förresten och kollade på mina skrivböcker jag använder i skolan. De såg så jävla tråkiga ut så jag funderade ut olika sätt för att fixa dem lite...
Tillslut så rotade jag fram presentpapper som jag hade gömt under sängen, tejpade fast passande bitar på framsidan och klippte ut bokstäver ur den bruna biten som alltid är kvar i botten. Voíla!
De ser jäääävligt barnsliga ut, men jag tycker att de blev söta :)
Ludwig kunde inte sluta skratta. "Fyfan vad söt du är".


Det kommer kännas konstigt att åka tillbaka till skolan och inte se honom varje dag. Av den tid som har hunnit gå av helgen så har jag konstant gråtit.. Jag är så rädd och känslig för precis allt nu. Är det normalt att bryta ihop av precis ingen anledning? Jag är rädd för vad som kommer hända imorgon. Jag kallsvettas när jag ska sova för att jag är rädd vad jag kommer drömma om. Jag är rädd för att våran kärlek inte är stark nog för att vi ska klara av vardagen.. Eller är det bara jag? Är det mina krafter som jag är osäker på..?
Skolan klarar jag av. Mitt yttre-jag fungerar utmärkt. Men lilla jag på insidan.. jag försvinner mer och mer.


carro

Jag fick en present från Teneriffa igår. Det var från min faster och det innehöll tre söta armband. Jag älskar dem!

Är jag den enda som redan är röd om näsan och har istappar till fingrar för att jag fryser i augusti?
 Det känns som om det vore januari och minusgrader. Förstår inte på mig de som fortfarande går UTE endast klädda i en tunn tröja. Jag ska köpa en ordentlig höstjacka någon gång nu de närmsta dagarna.

 Imorgon så är jag tillbaka i Trosa hos min kärlek. Där finns även min laptop som jag kan lägga in bilder på min blogg ifrån.

haha kan verkligen inte sluta lyssna på den här

Jag har inte haft ork eller någon direkt inspiration till att skriva. Måste bättra mig.

carro

Är nästan nyss hemkommen från en helt galen dag. Eller, det har inte hänt något galet alls, men det har hänt nya saker för mig.
Dagen började med att jag åkte på studiebesök med klassen till tekniska museet. Där delades vi in i tre grupper: ena gruppen fick syssla med TV, andra med radio och min grupp fick trycka en tidning.
Här är en länk, det jag skrev har jag undertecknat med mitt namn:
http://www.tekniskamuseet.se/download/18.1939c3bb12a69d9cda28000606/20100820_WendelaHebbe.pdf

Det var hur intressant som helst och det kändes lite som om jag jobbade på en redaktion ett tag, haha ;)
På kvällen så drog jag och Ludwig iväg för vårt första biobesök tillsammans. Eclipse blev det, och den slog verkligen förväntningarna.
Efteråt så skjutsade min pappa hem oss till trosa från stockkholm (7 mil) på en halvtimme. Jag skakar fortfarande för att jag såg min död framför mig i den fart han körde. Åh.

Nu måste jag sluta ignorera Ludwig medan han försöker prata när jag hellre sitter vid datorn.. Måste fortsätta samtalet med honom nu.. Haha!

carro


Mitt team och jag idag!

Åh vad bra det gick i skolan idag! Känner på mig att jag kommer få en hel del roliga stunder de närmsta 3 åren.
Klassen bestod av +20 brudar och tre killar. Alla verkade lite smånervösa, men vissa stod verkligen fram.. bland annat de tre tjejer som jag tror att jag kommer spendera en hel del tid med. :D
 Jag kommer att se fram emot att gå till skolan nu. Redan imorgon bär det av till tekniska muséet i Stockholm. Sedan på måndag så ska vi iväg till söder och kolla på en fotoutställning, om jag förstod rätt. Fan vad jag ser fram emot det här!

 Samhäll> Media på Wendela Hebbe var verkligen rätt val.

Vi har haft tårfyllda samtal.
Nu är han på väg hem till mig.

carro

I couldn't sleep last night because I know that it's over between us.
I'm not bitter anymore, because I know that what we had was real.
And if in distant place in the future we see each other in our new lives, I'll smile at you with joy and remember how we spent a asummer beneath the trees learning from each other and growing in love.
The best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more, that plants a fire in our hearts and brings peace to our minds.
And that's what you've given me.
That's what I'd hoped to give to you forever.
I love you.
I'll be seeing you.

Från filmen "the notebook".

Just nu är jag i det där läget där jag gör livsavgörande beslut.
Jag skulle antingen kunna hålla fast vid det jag en gång hade, och hoppas på en bättre fortsättning.. Eller släppa allt och börja om helt på nytt, men allt.
Det blir nya vänner, nytt ställe att bo på, nya människor runt omkring och ett singelliv. Allt börjar på noll. Jag skulle nog kanske kunna behöva det nu.. Nytt liv med nya chanser. Men.. "Never look back, but never forget" Jag kan ju aldrig bara radera alla minnen, heller. Så mitt vanligtvis dagliga motto so let's rip out the pages of yesterday fungerar inte riktigt. Inte till minnen... Så även ifall jag bestämmer mig för att börja om med allt, så kommer minnena av våra omfamningar kommer alltid att krypa upp om nätterna iallafall.

Borde jag slicka mina sår rena, dämpa smärtan och gå vidare?

Egentligen så vill jag ju bara stanna kvar.. Somna i just hans armar och vakna upp till just det leéndet. Jag vill ha det så föralltid, jag är så jävla kär. Han har betytt så mycket, och kommer alltid att göra. Jag vet precis hur det känns att vara utan honom.. Det här är inte första gången. Precis varje gång så genomgår jag samma smärta, får lika dramatiska panikattacker och gråter mig till sömns varje kväll.
Kommer jag klara det en gång till?
Men jag undrar vad som kommer vara värst... Att inte känna mig tillräcklig för den jag älskar, eller att bli lämnad?


Jag vill spendera resten av mitt liv med honom.. Från och med nu. Nu på en gång. Men om han inte är beredd på samma sak och vilja.. då lovar jag att släppa dig fri.


carro

Igårkväll skrev jag mitt allra första kärleksbrev.
Idag gav jag det till min käresta, och vi gick hand i hand längs hamnen.




carro

Nu ska jag skriva ett brev till min kärlek.. Och jag ska ge det till honom imorgon.
The thing is.. jag vet inte vart jag ska börja. Det enda jag vet säkert just nu är att det blir ett handskrivet brev, så att det verkligen blir personligt.

carro