otherthanprozac

Från förra veckan

Har sprungit 16 minuter (ja, det är lite, men jag har INGEN kondition. jobbar på're), GÅTT ned på stan för att köpa nya rengöringsprodukter och har boka tid för färgning av mitt hår. ÄNTLIGEN försvinner min utväxt och min naturliga hårfärg skall fram.

Nej vad rörigt inlägget blev. Precis nu när jag skrev så kommer pappa fram.. "Jag anmälde dig till en slags undersökning. För procenten, alltså. De ringer om en timme och ställer massa frågor".
- Va? Vad i helvete? Vadå för undersökning?
- Ja, de ska se vad du anser om samhället. De kollar med ca 100 slumpmässiga undgomar.
-...Du kunde inte fråga om jag ville?
- Visste att du skulle sagt nej då.

Vad fan? Nu vart jag så ställd så att jag inte vet vad jag ska svara på allt. Jag som har så jävla starka åsikter.. Hur ska jag kunna formulera mig så att det inte blir för mycket eller för rörigt? Vad fan ska jag säga?
Hahhahah!

Nyduschad, håret är stort som fan och jag känner mig sådär mysig. La på en mörk svart/vit effekt på bilderna, och konstigt och lite roligt nog så ser jag faktistk sminkad ut på grund av det. Haha. Just nu väntar jag på att mitt té ska kallna till en drickbar temperatur så ska jag fortsätta titta på Gudfadern. Den första filmen, alltså. Är sjukt fascinerad av Marlon Brando och hans karriär.. Såg en dokumentär om honom i början av förra hösten någon gång och jag fastnade direkt för honom. Senare när jag fick reda på att han spelar självaste gudfadern också så vart jag ännu lite imponerad. Jaja, jag har väl inte världens koll men man måste ju lära sig någon gång iallafall... ;)

Fasen, antar att det bara är att uppdatera satan nu när jag varit borta en vecka haha. Gulliga ni är som tittar in här ändå.
Jag drog aldrig iväg på festen förra lördagen. Stannade hemma och försökte ta ikapp allt arbete i skolan.. Har varit borta en del. Fram emot kvällen blev jag dock bjuden på middag hos Ludde som han gjort själv. Riktigt gott var det. Efter det drog jag hem igen och fortsatte med pluggandet på söndagen. I måndags åkte jag ned till Trosa igen och har bott där hela veckan. Ludde & jag fick låna hans mosters lägenhet eftersom att hon var uppe i fjällen. Skitmysigt har det varit, och Ludde som fyllde 18 i onsdags har väl utnyttjat sin ålder till fullo och köpt öl, cider och mer till oss som vi haft om kvällarna. Har tagit några bilder som jag kan lägga upp. :-)

Jag uppdaterar lite extra ikväll eftersom att jag inte kommer kunna skriva något inlägg imorgon, har fullt upp. Ska först iväg och träffa Jossan över dagen och drar sedan iväg på kvällen för att gå på en fest i jävla Gnesta.. Haha. Det kommer inte gå bussar så att jag kommer hem, och jag blir tvungen att sova över, så på söndag hör ni från mig. =)


Bild från sist jag var iväg

Ja, uppdateringen har varit kass idag. Förlåt! Har som ni säkert såg i bilderna (en bild säger mer än tusen ord, visst?) haft lite annat för mig idag. =) Drog ned till trosa, och kärleken, vid tolv/ett idag och började med att promenera runt lite. Det var sjukt fint väder så vi stannade till nere vid någon brygga som låg en bit bakom "torget"/"stan". Vi satt där i någon timme iallafall innan vi drog och käkade pizza. Så jävla gott var det. Har inte ätit det på ovanligt länge hahah ;) Hade iallafall en underbar dag.

Baby boo, jag älskar dig. Du gör alltid min dag och gör allt så perfekt du bara kan göra det. Du vet att jag älskar dig, och att jag finns här. För alltid och genom allt.

Läsa vidare i "Att älska som en porrstjärna" nu. Woho

19:30 Halv åtta hos mig
20:00 Familjen Annorlunda
21:00 En unge i minuten

Fyfan, vilken kväll alltså. Älskar det. Mat och familjer/småbarn. Yes!


Raising Sextuplets, mina absoluta favoritserie. Älskar det.

Fy fan.. Jag måste ha gått som under en sten idag (och ni andra i min närhet med?). Jag såg inte det här förrän jag gick in på Emmas blogg för några timmar sedan. Sen dess har jag läst på alla nyhetsbyråer som finns och matat i mig information. Fy fan.






Bilder från DN.SE

...och nu lägger hon upp ännu ett inlägg med bilder på hur hon såg ut idag. Men det är fel, för 1. Idag hade jag glasögonen på mig (ja, de är plast ni som tror att jag gått med linser under hela mitt föregågna liv. det tror mina lärare åtminstone) så det här är hur jag ser ut precis nu, ungefär 30 sekunder innan inlägget börjar skrivas. Men det är lungt, jag ser nog fortfarande ut såhär när det publicerats också.. Och 2. Jag skriver faktiskt! Inte ett inlägg med endast bilder. Men, har det verkligen varit så tråkigt? Jag gillar bilder (nehe?). Jag är så uttråkad och har så mycket babbel i käften som måste ut. Det stod mellan det här och att se på Shan Banan visa rumpan på tv3. Gött folk, jag valde er. Pojkvännen sover och vännerna sitter inte vid datorn (va? är de ute och umgås med människor? vad händer då? blir man inte infekterad av socialt umgänge?!). Men ja, jag stannar hemma för jag GILLAR DET. Kalla mig vad ni vill, jag föredrar hemmakvällar alla sju dagar i veckan. Borta bra men hemma bäst, och i slutändan har man bara sig själv ändå! Kanske några andra med, men jag gillar mig. Jag...

Nej vet ni vad, nu får jag sätta stopp på mig själv. Om inte så lär ni få höra allt från vad som samtalades om i lunchen idag till mina tankar om livet. Och nä, sådant orkar vi inte med.
Jag lär sluta endast bildblogga och börja författa lite för er istället. Det blir la bra, va?

I lördags drog jag och Lurphan iväg till nyköping och spenderade helgen i hans pappas lägenhet. Själva, dock. Vi besökte både det ena och det andra där i schtaaaden, haha. Allt från slott till kyrkogårdar och sjukhus. Vi bunkrade upp ordentligt med mat och popcorn på kvällen sedan för att se på Melodifestivalen (till vår stora besvikelse). Idag var vi i kyrkan(!) på minesgudstjänst med hans farmor, farfar, bror & flickvän. Hur långtråkigt som helst, men det var rätt intressant för mig som aldrig gjort något liknande tidigare. Tragiskt egentligen, eftersom att religion är en av mina stora passioner. Prästen (prästinnan kanske man säger? det var en brud ju) vände sig mot de fönster ljuset lös in igenom när hon skulle tala till Gud, lade jag märke till. "Lärde" mig också att när man sluter ihop sina händer, som när man ber till Gud/om förlåtesle/om tillstånd ni vet, är det symboliskt för att man ger sitt hjärta till Gud/den man pratar med. Det ni! Efteråt drog vi och åt pizza och precis som vanligt så hade vi så otroligt jävla kul. Jag kan lugnt säga att hans farfar & farmor är mina bästa vänner, absolut. Har aldrig och kommer nog aldrig träffa såpass intressanta och godhjärtade människor.
Jag tog bilder, men självfallet så ska inte det funka att föra över de till datorn.. Jaja, jag överlever.


Sitter med en hel hög av tidningar -på spanska. Ska läsa igenom "skiten" för att träna kunskapen... THUMBS UP

1: Nafs i öronsnibbarna
2: Kärlek
3: Tryggheten av hans armar runt om mig

Har gjort om mitt rum och köpt det allra sista. Har även legat i sängen och bara tittat på filmer & serier. Min mage är oerhört dum mot mig..
Jag har iiiiiiingenting att säga (som vanligt kanske).
Hej då alla.

1: När jag själv känner mig ofixad och allmänt skabb.
2: För mycket "gull-i-gull"
3: Obildade människor. Det brinner inte det minsta inom mig om personen jag pratar med inte är ett dugg allmänbildad.
4: Kräk som tycker de är bäst, snyggast och viktigast.

Har kollat på Peter Pan idag, och det är nog den enda gamla barnfilmen jag fortfarande drömmer mig bort med som om jag fortfarande vore tre bast. De andra filmerna brukar jag mest känna mig gammal när jag tittar på. Jaja babbel babbel. Jag har verkligen inget vettigt att säga.
Go Peter Pan, however.

Hmm.. känns som att jag svarat på det här redan, men jaja.

1: Stanna i åldern. Missförstå inte, jag längtar till mitt vuxna liv så mycket att jag skulle offra lite vad som helst för det, men just nu... Jag blir snart 17 om några månader. Ludde blir fanimej 18. Räknas vi inte lite som unga vuxna då..? Jag vill inte riktigt än. Jag trodde det skulle dröja mycket längre tid..
2: Utplåna idiotjävlar som bara förvärrar min vardag.
3: Bo tillsammans med min underbara Ludwig.
4: Sluta skolan och resa jorden runt. Nu.
5: Leva för alltid.

En Novell..                                              av Caroline Gustafsson Dimic

Kylan har brutit ut och mina fönster skälver av den höga volymen på grammofonen. 
Det är vår sång jag spelar.
Jag håller hårt om vinglaset och låter ögonlocken slutas. Det är kallt, trots den öppna elden framför mig. Jag fryser och jag saknar dig.
Jag tas med pianotonerna på nostalgiska resor. Jag minns alla detaljer från den era då tiden  var vår. Jag tänker tillbaka på en tid som gått förlorad.
Förtvivlad av längtan att återuppleva det vi en gång hade har jag sökt efter dig - efter oss- i poesi skriven av andra, men kärlek kan inte skrivas av någon som inte upplevt det själv. Ingen annan kommer någonsin kunna mäta sig upp till vad jag känner för dig, min älskade.
 Att vakna upp och ha dig vid min sida var min anledning till att fortsätta leva. Inget gav mig en sådan bekräftelse som din blick då du såg på mig. Jag kommer ihåg varenda dag jag spenderade med dig, varje konversation vi hade. Jag minns vad du sa för att få mig le, hur dina ögon glänste i solljuset, ditt hår mellan mina fingrar. Jag minns skratt och människor jag förlorat kontakten med.  Jag tänker tillbaka på alla de kvällar du och jag satt framför den öppna spisen och höll om varandra. Jag kommer ihåg hur du alltid viskade i mitt öra att just ikväll lever vi, och vi lever för varandra.  Du fick mig alltid att känna mig så speciell och unik. Jag var din enda, och du min. Jag kommer ihåg den gryning då vi spenderat natten till dans och vi yttrade våra första kärleksförklaringar till varandra. Vi sa att vi var unika, att vår kärlek skulle hålla ihop oss för alltid.
Jag var din enda, och du min.
Jag minns löften och planer som fortfarande ligger år framför oss.
Ibland undrar jag om du ser tillbaka på vår tid tillsammans på det sätt som jag gör.
Jag undrar om du tänker på oss alls.
 I år nu har jag levt på vårt förflutna och drömt mig tillbaka. Jag brukar undra om du gör detsamma.

Jag slits mellan dröm och verklighet. Mina ögon svider efter att ha gråtit hela natten. Jag är öm, men lyckas ta mig till fönstret och lutar mig ut. Stormen blåser in i rummet och jag andas in den iskalla kylan medan jag skriker inombords.
Smärtan skär lika djupt varje gång jag inser att du inte sitter bredvid och räddar mig ur mina mardrömmar.
 Vår sång spelas fortfarande. Den spelas om och om igen. Den skadar mig mer än minnena jag har inom mig gör. Vi var unika, vi hade en kärlek som inga andra har, men den höll oss inte tillsammans. Inte för all evighet, som vi trott. 
Vi berättade alltid allt för varandra, men vissa saker skulle vi aldrig ha sagt. Vissa saker ska man helt enkelt hålla för sig själv för att rädda den man älskar, för att skydda det man har.

Nu har du någon annan, och trots att jag ler å din lycka brister mitt hjärta varje gång jag ser er och det är någon annan än jag som håller din hand.

 

Jag är tillbaka strax.. Är lite allmänt förvirrad över mycket just nu.