I'LL SHOW YOU LOVE, I'LL SHOW THAT CRAZY WHO TOLD YOU LIES
TO MY DEAREST JOSEFINE
A LITTLE TRIP DOWN MEMORYLANE
Folk oroar sig för ungar som leker med vapen,
och tonåringar, som tittar på våldsamma videor.
Ingen oroar sig för ungdomar som lyssnar på tusentals
låtar som handlar om brustna hjärtan och människor
som lider och våndas.
- Nick Hornyby "High Fidelity"
tell me that reality is better than the dream. But I've found out the hard way: nothing is what is seems
"kärlek är att lägga sitt liv för en annan människas fötter, och det är dagens människor inkapabla till" -John Avijde Lindqvist, låt den rätte komma in
(this heart gets stronger
this skin gets thicker
this mouth gets louder)
Tjejer bryr sig mer om sitt yttre
än sitt inre
för killar har lättare att se
än att tänka.
Mina vänner säger vakna upp och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är någon annan än jag finns närmare
Livet innan kunde jag utantill
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänar en nominering för rollen du spelade.
I don't care what you think as long as you think about me
I know, right now you don't care. But soon enough you're gonna think of me and of how I used to be
Until you can't really function, you're so full of tears
Du tvivlar kanske, men du slåss ändå
Do you love me now that I can dance?
If tonight is all we have.. stay. Please
EHHH
Jag tog bilder, men självfallet så ska inte det funka att föra över de till datorn.. Jaja, jag överlever.
Sitter med en hel hög av tidningar -på spanska. Ska läsa igenom "skiten" för att träna kunskapen... THUMBS UP
HOLLOW
Jag känner mig inte alls deprimerad, bara likgiltig helt enkelt. Oftast glad, men orkar inte dra i mungiporna för att visa det heller. JAg har så mycket att göra och jag har all tid i världen för det, men det blir bara blankt. Är jag en vanlig tonåring eller så oerhört lat bara? Är det något annat?
Jag orkar inte ens läsa eller höra om andras liv så speciellt mycket. Jag bryr mig, men jag orkar inte lyssna, läsa eller känna mig delaktig hos någon annan. Jag orkar inte ens vara delaktig i mitt egna liv, ju.
Jag äter bra, jag lever bra och har alla redskap för att känna mig bra. Men det kommer och äter upp mig igen -likgiltigheten.
Jag ska dränka ansiktet i ansiktsmasker nu, duscha, tväta håret och dra en sax genom mitt hår lite. Bara göra något, förändra lite kanske. Ingenting stort eller märkbart. Bara skrapa av det likgiltiga lagret.
Typ.
Så fort jag orkar.